Svart sladdställ. 270 cm. Textilomspunnen kabel (3-ledad, jordad) med sladdströmbrytare och stickkontakt. Sladdströmbrytaren är monterad för att hamna cirka 30 cm från lampan.

Vanlig detalj under det tidiga 1900-talet som underlag för väggströmbrytare, vägglampor mm. Speciellt bra till putsade tak och väggar, men fyller även en stor praktisk och estetisk funktion om man vill montera en lampa eller strömbrytare på underlag av tex pärlspont. Förborras. Fästet skall målas vitt för vitt tak och svart för väggströmbrytare.

Klassisk taklampa i Funkisstil. Vanlig i Europa under 1930-1950-talet. Pendeln är 20, obehandlad mässing. Själva kupan är något konformad med ett bladmönster i botten, därav dess namn “Blomster”. Glaset är av munblåst opalglas.

Opalglas – vanligen ett vitt glas, som förr kallades mjölkglas. Opalglaset har en förmåga att sprida ljuset mjukt, effektivt och jämnt. Ytan på vårt glas är blank, men opalglas kan även vara sidenmatt (”satinerad”) eller matt. Inom konsten har opalglaset ett antikt ursprung men började framställas i Venedig på 1400-talet.

Mässing – eller fattigmansguld som det kallades förr är en ickemagnetisk kopparlegering, där koppar är legerat med zink. Ju högre halt koppar dessto gulare ton. Obehandlad mässing oxiderar med tiden och ger en vacker matt gulbrun ton med patina. Obehandlad mässing var helt dominant på beslag och detaljer före sekelskiftet 1900.

Taklampa total längd 46 cm. Lamppendel i obehandlad mässing längd 20 cm. Kupa i opalglas. Kupans diameter 31 cm, höjd 26 cm.

Klassisk taklampa i Funkisstil. Vanlig i Europa under 1930 – 1950-talet.  Pendeln 50cm, förnicklad mässing. Själva kupan är något konformad med ett bladmönster i botten, därav dess namn “Blomster”. Glaset är av munblåst opalglas.

Opalglas – Opalglas är ett vanligen vitt glas, som förr kallades mjölkglas. Opalglaset har en mycket god förmåga att sprida ljuset effektivt och jämnt. Ytan på vårt glas är blank, men opalglas kan även vara sidenmatt (”satinerad”) eller matt. Inom konsten har opalglaset ett antikt ursprung men började framställas i Venedig på 1400-talet.

Förnicklad mässing –  Genom att förnickla mässing så förhindrar man oxidering. Man lägger på ett tunt lager nickel på mässingen i ett jonbad med hjälp av ström så får man nicklet att fästa på mässingen. Ytan blir silverfärgad, blank och hård. Ytan har en varm ton tillskillnad från till expempel krom som har en kall ton.