Vägglampor var inte vanliga förr. I lokaler med hög takhöjd, tex i folkrörelsernas byggnader, kunde det däremot finnas många vägglampor.

I hemmen såg man dem däremot sällan. Ett undantag var sänglamporna i borgarhemmen och på de större gårdarna. Där fanns ibland också vägglampor på gårdskontoren. Likaså fanns det förstås sänglampor på de gamla pensionaten och hotellen.

Modellen till vår lampa kommer från en gård i Dalarna. Originalet är förmodligen tillverkad på 1910-talet. Materialet är svart järn och utförandet av mycket hög kvalitet.

Liten sladdavlastare av plast, avsedd att placeras inuti en takrosett el dyl för att avlasta sockerbiten eller motsvarande koppling från armaturens tyngd.

Enkel traditionell tak- och väggarmatur för torra utrymmen inomhus, tex vindar, källare och toaletter. Sockel av vitglaserat porslin, kupa av klarglas, blåst i form. Avsedd för klar ljuskälla.

Rak vitglaserad porslinssockel för montering i tak, sned sockel för montering på vägg. Porslin och glas. Ledningsförning baktill. Max 75 w. Höjd 200 mm, diameter 105 mm. Vinklad 14 grader.

Lampan är S-märkt. IP20.

Skomakarlampan var vid sidan av de enkla porslinslamphållarna den första egentliga inomhusarmaturen för elektriskt ljus.

Modellen blev vanlig som takbelysning i alla rum i enklare hem från 1910-talet och framåt, däremot i förmögnare miljöer kom den att bli standardarmatur för mindre påkostade rum, typ hall, kök och pigkammare.

Alla plåtdetaljer är av kraftig, polerad, olackerad mässing. Skärmen är av opalglas.

En specialgjord sladdavlastare i svart plast avlastar sladden så att sladden inte bär hela armaturens tyngd. Som extra tillbehör, för en tidstypisk anslutning i taket, finns ett takfäste i porslin med bottenplatta av trä (art nr 3041-64).  

Skärm av handblåst opalglas, diameter 20 cm. Lamphållare i obehandlad mässing med keramisk sockel för E27. Tvinnad treledad (jordad) textilsladd 2 m, svart, ingår.

Stickpropp ingår ej.