Jugendbeige är en kulör som var vanlig interiört från 1890-talet fram till 1930-talet. Kulören har en dragning mot elfenben och kan därför lätt upplevas som ”oren vit”, vilket också är avsikten. Jugendtiden gillade nämligen beiga och andra brutna snickerikulörer. I inredningsmåleriet i början av 1900-talet kombineras ofta Jugendbeige med Jugendgrönt på paneler och tidsandan förstärks ännu mer om man i bostadsrummen väljer Jugendbeige snickerifärg i kombination med tidstrogna mörkbottnade papperstapeter.

Närmaste NCS S 1005-Y50R

OBS! Färgåtergivningen på skärmen överensstämmer inte till 100% med verkligheten.

Djurgårdsgrön är en typisk 1800-talskulör som fått sitt namn av Djurgården i Stockholm, en del av huvudstaden som just har mycket bebyggelse kvar från mitten av 1800-talet.

Den gröna färgen målades på fasaderna och till fönstren använde man gärna vitt, brutet med cirka 10 procent grön umbra (så kallat stockholmsvitt).

Kulören är också mycket vanlig som fönsterfärg och motsatta förhållandet är minst lika vanligt; Stockholmsvit fasad och stockholmsvita foder och djurgårdsgröna fönsterbågar.

Närmaste NCS S 5020-G10Y

OBS! Färgåtergivningen på skärmen överensstämmer inte till 100% med verkligheten.

Jugendgrön är en kulör som var vanlig både exteriört och interiört från 1890-talet fram till 1930-talet.

Utvändigt ser man den ofta på fönsterbågar, invändigt är den en väldigt vanlig färg på den fasta köksinredningen och i köksfarstun och hallen som väggfärg. Jugendgrön är därför intimt förknippad med framför allt pärlspontpanel, men den förekom inte sällan även på möbler. Som kulör kan den beskrivas som en ljus kromoxidgrön, men gulare och samtidigt lite klarare grön. I inredningsmåleriet i början av 1900-talet kombineras den ofta med Jugendbeige på foder, fönster och dörrar, men även en mörkare kulör, cirka 7-15% obränd umbra är en vanlig kontrastfärg till Jugendgrön.

Närmaste NCS S 3020-G40Y

OBS! Färgåtergivningen på skärmen överensstämmer inte till 100% med verkligheten.