Vanlig detalj under det tidiga 1900-talet som underlag för väggströmbrytare, vägglampor mm. Speciellt bra till putsade tak och väggar, men fyller även en stor praktisk och estetisk funktion om man vill montera en lampa eller strömbrytare på underlag av tex pärlspont. Förborras. Fästet skall målas vitt för vitt tak och svart för väggströmbrytare.

En mycket efterfrågad produkt för lösa lampskärmar till våra populära golvlampor. Handveckad av sandfärgat papper. Vit på insidan och brun på utsidan. Snodd av oblekt bomull.

Skomakarlampan var vid sidan av de enkla porslinslamphållarna den första egentliga inomhusarmaturen för elektriskt ljus.

Modellen blev vanlig som takbelysning i alla rum i enklare hem från 1910-talet och framåt, däremot i förmögnare miljöer kom den att bli standardarmatur för mindre påkostade rum, typ hall, kök och pigkammare.

Alla plåtdetaljer är av kraftig, polerad, olackerad mässing. Skärmen är av opalglas.

En specialgjord sladdavlastare avlastar sladden så att sladden inte bär hela armaturens tyngd. Som extra tillbehör, för en tidstypisk anslutning i taket, finns ett takfäste i porslin med bottenplatta av trä (art nr 3041-64).

Skärm av handblåst vitt opalglas, diameter 25 cm. Lamphållare obehandlad mässing. Tvinnad vit treledad (jordad) textilsladd 2 m ingår. Stickpropp ingår ej.

Vägglampor var inte vanliga förr. I lokaler med hög takhöjd, tex i folkrörelsernas byggnader, kunde det däremot finnas många vägglampor.

I hemmen såg man dem däremot sällan. Ett undantag var sänglamporna i borgarhemmen och på de större gårdarna. Där fanns ibland också vägglampor på gårdskontoren. Likaså fanns det förstås sänglampor på de gamla pensionaten och hotellen.

Modellen till vår lampa kommer från en gård i Dalarna. Originalet är förmodligen tillverkad på 1910-talet. Materialet är svart järn och utförandet av mycket hög kvalitet.