Förr hade alla lampor någon sorts takfäste eller takrosett. Takfästen av porslin hörde framför allt till skomakarlamporna. Porslinsfästet monteras mot ett mellanliggande takfäste av trä. Inuti takfästet finns plats för en »sockerbit« och en sladdavlastare.

Handblåst, vit lampskärm i opalglas till skomakarlampor, hisslampor, vägglampor etc. Skärmen är djup och gör att glödlampan inte bländar, vilket är vanligt i flacka skärmar. Den ringa vikten gör skärmen speciellt lämplig till hisslampor.

Sladdställ till skomakarlampa. Lamphållare i olackerad polerad mässing med keramisk sockel. En specialgjord sladdavlastare avlastar sladden så att den inte bär hela armaturens tyngd. 

Ljuskälla för sockel E27. 2 meter svart tvinnad textilomspunnen kabel (3-ledad, jordad) ingår.  (Stickpropp ingår ej.)

Vägglampor var inte vanliga förr. I lokaler med hög takhöjd, tex i folkrörelsernas byggnader, kunde det däremot finnas många vägglampor.

I hemmen såg man dem däremot sällan. Ett undantag var sänglamporna i borgarhemmen och på de större gårdarna. Där fanns ibland också vägglampor på gårdskontoren. Likaså fanns det förstås sänglampor på de gamla pensionaten och hotellen.

Modellen till vår lampa kommer från en gård i Dalarna. Originalet är förmodligen tillverkad på 1910-talet. Materialet är svart järn och utförandet av mycket hög kvalitet.