Tapeter och bårder

Jugendstilens vackert böljande linjespel möter milda toner av grönt och gräddgult. Kring sekelskiftet 1900 blir tapetmönster som dessa oerhört populära tack vare sin förmåga att skapa ljusa och trivsamma rum.

Inspirationen hämtades från de nya formspråk som utvecklades i bland annat Paris, Wien och Berlin. Motivet med bladställningar på elegant svängda stjälkar är mycket karaktäristiskt för jugendstilen.

Tapeten hittades i ett av rummen i de arbetarlängor som finns i Gysinge och har nu nytryckts.

En favorit i repris, nytryckt i samband med firandet av våra 30 år inom Byggnadsvård!

Tapet med blommönster från 1920-talet i tidstypiskt modifierad allmogestil. Mönster av blommor, girlanger och bågar. Originalet är ett tapetfynd som hittades vid nedmontering och flytt av vår utställningsbyggnad Nästgårds i Gysinge.

Tillhörande tapetbård finns. Se relaterade produkter.

När vi i samband med restaurering av ett av förmaken på Wirums Säteri i Småland hittade den första flagan av tapeten ”Förmaket”, trodde vi att vi fyndat en riktig 1700-talstapet. Det diagonalrutiga mönstret med en liten blomkvist i varje ruta andas nämligen mycket typisk rokoko. Den flammiga grå limfärgsbottnen ger därtill en otvetydig känsla av handtryck. Allt i vår 1700-talsteori stämde – ända tills vi hittade flaga nummer två och såg att mönstret var tryckt på cellulosapapper och inte på papper av tyglump, som det borde ha varit om det varit äkta 1700-tal. Tapetpapperet visade sig dessutom vara gjord på rulle, inte på hopklistrade pappersark, på 1700-talsvis. Idag vet vi bättre. ”Förmaket” är en tapet från omkring 1860, men av en lågmäld, elegant diagonalmönstrad typ som alltså blev populär redan 100 år tidigare – och alltjämt är en av tapettryckarkonstens favoritmönster. Det som skiljer Gysinges tapet från andra nytryck är det ojämna, hantverksmässiga intrycket och den skiftande bottenfärgen. Tidig maskintryckarkonst, skulle man kunna definiera tapeten som.

Tryckt papperstapet i varm beige nyans med ett klasssisk smårutigt mönster i ljusröda och gulbeiga toner. Tryckt på traditionellt sätt i gamla valsar, en färg i taget. Rak mönsterpassning. Mycket god ljushärdighet och avtorkningsbar. Tapeterna sätts kant i kant eller med trådkant. Kantskuren. Ej förklistrad.

Just den här tapeten har från början suttit på väggarna i ett gårdskontor på Wirums säteri i Småland och dateringen bör ligga runt 1880. Det kan vara befogat att påpeka att tapeten suttit på väggarna, för småmönstrade tapeter hamnade inte sällan även i taket i det murriga, överdekorerade interiörerna vid 1800-talets slut. Som tapet på väggar i enkla torp, eller rum som farstu, kök och kammare är ”Gårdskontoret” en oslagbar stämningsskapare tillsammans med vitt brädtak, skurgolv och ganska mörka snickerier.

Tapethistoria. Först under den senare delen av 1800-talet blev tapeter var mans egendom. Fattiga familjer köpte då ofta tunna tapeter i enfärgstryck till sina väggar, så kallade 25-örestapeter. Rika familjer med stora hus och lägenheter kunde istället excellera med mängder av mönster och färger i sina rum. Men det som verkligen skiljde fattig från rik var i första hand inte mönstren, de var nämligen ganska lika från slott till koja, utan antalet tryckfärger. Ju fler kulörer, desto dyrare tapet var regeln. Och samma regel gäller faktiskt än idag.

Under det sena 1800-talet uppkom samtidigt en tydlig rangordning mellan olika tapetmönster. I fina rum som matsal och salong hamnade de stormönstrade tapeterna i många färgnyanser, till och med i guld. I enkla utrymmen som kök och hall kom istället de småmönstrade tapeterna in. 

Tryckt papperstapet i ljusgrå nyans med ett klasssisk smårutigt mönster i milda blå och grå toner. Tryckt på traditionellt sätt i gamla valsar, en färg i taget. Rak mönsterpassning. Mycket god ljushärdighet och avtorkningsbar. Tapeterna sätts kant i kant eller med trådkant. Kantskuren. Ej förklistrad.

Just den här tapeten har från början suttit på väggarna i ett gårdskontor på Wirums säteri i Småland och dateringen bör ligga runt 1880. Det kan vara befogat att påpeka att tapeten suttit på väggarna, för småmönstrade tapeter hamnade inte sällan även i taket i det murriga, överdekorerade interiörerna vid 1800-talets slut. Som tapet på väggar i enkla torp, eller rum som farstu, kök och kammare är ”Gårdskontoret” en oslagbar stämningsskapare tillsammans med vitt brädtak, skurgolv och ganska mörka snickerier.

Tapethistoria. Först under den senare delen av 1800-talet blev tapeter var mans egendom. Fattiga familjer köpte då ofta tunna tapeter i enfärgstryck till sina väggar, så kallade 25-örestapeter. Rika familjer med stora hus och lägenheter kunde istället excellera med mängder av mönster och färger i sina rum. Men det som verkligen skiljde fattig från rik var i första hand inte mönstren, de var nämligen ganska lika från slott till koja, utan antalet tryckfärger. Ju fler kulörer, desto dyrare tapet var regeln. Och samma regel gäller faktiskt än idag.

Under det sena 1800-talet uppkom samtidigt en tydlig rangordning mellan olika tapetmönster. I fina rum som matsal och salong hamnade de stormönstrade tapeterna i många färgnyanser, till och med i guld. I enkla utrymmen som kök och hall kom istället de småmönstrade tapeterna in. 

Tryckt papperstapet i mörkgrå nyans med ett klasssisk smårutigt mönster i engelskt rött och gråvitt. Tryckt på traditionellt sätt i gamla valsar, en färg i taget. Ej förklistrad. Rak mönsterpassning. Mycket god ljushärdighet och avtorkningsbar. Tapeterna sätts kant i kant eller med trådkant. Kantskuren.

Just den här tapeten har från början suttit på väggarna i ett gårdskontor på Wirums säteri i Småland och dateringen bör ligga runt 1880. Det kan vara befogat att påpeka att tapeten suttit på väggarna, för småmönstrade tapeter hamnade inte sällan även i taket i det murriga, överdekorerade interiörerna vid 1800-talets slut. Som tapet på väggar i enkla torp, eller rum som farstu, kök och kammare är ”Gårdskontoret” en oslagbar stämningsskapare tillsammans med vitt brädtak, skurgolv och ganska mörka snickerier.

Tapethistoria. Först under den senare delen av 1800-talet blev tapeter var mans egendom. Fattiga familjer köpte då ofta tunna tapeter i enfärgstryck till sina väggar, så kallade 25-örestapeter. Rika familjer med stora hus och lägenheter kunde istället excellera med mängder av mönster och färger i sina rum. Men det som verkligen skiljde fattig från rik var i första hand inte mönstren, de var nämligen ganska lika från slott till koja, utan antalet tryckfärger. Ju fler kulörer, desto dyrare tapet var regeln. Och samma regel gäller faktiskt än idag.

Under det sena 1800-talet uppkom samtidigt en tydlig rangordning mellan olika tapetmönster. I fina rum som matsal och salong hamnade de stormönstrade tapeterna i många färgnyanser, till och med i guld. I enkla utrymmen som kök och hall kom istället de småmönstrade tapeterna in. 

Tidstypisk tapet från andra halvan av 1800-talet med elegant medaljongmönster i enfärgstryck. Tapeten fanns i starkt ultramarinblå färg mot beige bakgrund i Nästgårdshusets nedre sal i Gysinge, förmodligen uppsatt år 1887. Den nya kulören – brunt – är en annan tidstypisk variant av ett enfärgstryck från tiden. Tapeten är tryckt i den gamla limfärgstekniken på olackat papper och tapeten har därför en unik lyster och tunnhet som inte finns att få i andra tapettryck. I gengäld är en olackad tapet något, men bara något, ömtåligare i tapetseringsarbetet.

Tidstypisk tapet från andra halvan av 1800-talet med elegant medaljongmönster i enfärgstryck. Tapeten fanns i starkt ultramarinblå färg mot beige bakgrund i Nästgårdshusets nedre sal i Gysinge, förmodligen uppsatt år 1887. Här är samma mönster i brunt, vilket är en annan tidstypisk variant av ett enfärgstryck från tiden. Tapeten är tryckt i den gamla limfärgs-tekniken på olackat papper och tapeten har därför en unik lyster och tunnhet som inte finns att få i andra tapettryck. I gengäld är en olackad tapet något, men bara något, ömtåligare i tapetseringsarbetet.

Tidstypisk tapet från andra halvan av 1800-talet med elegant medaljongmönster i enfärgstryck. Tapeten fanns i starkt ultramarinblå färg mot beige bakgrund i Nästgårdshusets nedre sal i Gysinge, förmodligen uppsatt år 1887. Därefter har vi tryckt den i en annan tidstypisk kulör, brunt och nu i – engelskt rött! Tapeten är tryckt i den gamla limfärgstekniken på olackat papper och tapeten har därför en unik lyster och tunnhet som inte finns att få i andra tapettryck. I gengäld är en olackad tapet något, men bara något, ömtåligare i tapetseringsarbetet.

Tidstypisk tapet från slutet av 1800-talet i dov blå ton med beige botten. Tapeten är en återskapning från ett gammalt tapetfragment med okänt ursprung. Det enkla men detaljrika rutmönstret passar både i äldre hus och i en mer modern miljö. Tapeten finns även i mild grön kulör med beige botten.

Tapeten har rak mönsterpassning och är kantskuren. Tryckt enligt gammal limfärgsteknik på olackat papper. Ett viktigt moment för oss i framtagningen av en ny tapet. En olackad tapet är dock något ömtåligare vid tapetseringsarbetet.

På miljöbilden syns tapeten blå färgställning och dörr målad i en egenblandad kulör av blå och grå linoljefärger.