Tapetbård Akantus är en elegant tapetbård med slingrande mörkgrön bladornamentik mot en beige botten, ovanför en smalare list med lätt orientaliskt inspirerade ornament mot en mörkgrå botten. Kulören engelsk röd förekommer också i blommor och andra detaljer av ornamentiken.

Bladverket, föreställandes Akantusväxten, är en av de mest omhuldade dekorelementen under 1700-talets slut och 1800-talets första hälft. De orientaliskt inspirerade detaljerna gör att vi kan datera bården till 1800-talets mitt, en tid då enfärgade väggar fortfarande var vanliga. Det intressanta med bården är att den kan delas i två olika och ge helt olika intryck – en akantusbård från omkring 1800 och/eller en smal mörkbottnad bård från omkring 1850. Bården delas i så fall enklast med en sax eller en hobbykniv.

Tapetbård Akantus passar stilhistoriskt som bård till linoljefärgerna Brun umbra, Blågrön och Kromoxidgrön. Om man delar bården går den nedre smala mörka listen perfekt till väggkulörerna Brun umbra och Bränd terra.

Tapetbårder har haft en självklar plats i svenska hem sedan sent 1700-tal och har använts för att rama in rummet, markera övergångar mellan vägg och tak samt skapa karaktär i inredningen. Under 1800- och tidigt 1900-tal var bården en viktig del av tapetens helhet, och uttrycken har varierat från nyklassicismens strama ornament till jugendens mjuka linjer och folkhemmets mer stiliserade mönster.

Utan bård ansågs det förr i tiden att tapetseringen var oavslutad. Ungefär lika otänkbart som att hänga upp en tavla utan ram. I Sverige nöjde man sig dock oftast med bara en enda bård under taklisten, medan i rika miljöer i utlandet kunde man även få se bårder längs bröstpanelens och golvsockelns kanter och ibland till och med runt dörr- och fönsterfoder. Före 1900-talet var bårderna inte i samma färg som tapeterna, tvärtom var målet att de skulle särskilja sig och därmed stå ut som en tydlig gräns mot tapeten. En blå bård till en blå tapet fick alltså bara förekomma om den var mycket mörkare eller mycket ljusare blå än tapetens egen färg. Men helst skulle bården till en blå tapet gå i gult, till en rosa skulle den gå i grönt och så vidare.

Denna regel om avvikande färger på tapetbårderna har alltid gällt hos allmogen. Därför hade bönderna oftast en avvikande penselmålad linje som avslutning på sina stänktapeter; svart linje mot ljusgrå tapet, mörkblå linje mot ljusblå och så vidare – eller om man hade råd – en färdigtryckt pappersbård i sprakande kulörer och i helt avvikande mönster. Kontrast var målet.

Hos Gysinge finner du historiska tapetbårder från sent 1700-tal och framåt, troget restaurerade från historiska förlagor. Våra tapetbårder tillverkas i Sverige med traditionell tryckteknik – en metod vi värnar om för dess unika uttryck och höga kvalitet. Våra tapetbårder tillverkas av papper av hög kvalitet och färgen innehåller naturliga pigment av högsta klass. Kombinationen av teknik, papper och färg gör tapeterna lätta att skära och tapetsera och ger en exklusiv känsla och ett naturligt matt ytskikt som framhäver färgerna.

Bredd: 13 cm.

Längd: 10 meter per rulle.