Art.nr: 3061-19
4.795 SEK
Munblåst, grönt fönsterglas i tjocklek 1.8-2.8 mm, tillverkat enligt traditionell cylinderteknik från 1700-talet. Varje glasruta är unik och bär de typiska kännetecknen med ojämnheter, små luftblåsor och andra skiftningar och särdrag som är typiskt för hantverksmässigt munblåst glas. Glasets gröna ton är typisk för 1700-talets fönsterglas. De naturliga järnföroreningarna i sanden som användes vid den tidens glastillverkning gav glasmassan dess karakteristiska gröna färg, vilket idag utgör ett tydligt kännetecken för glas från denna period.
På 1700- talet började cylindertekniken användas i glasbruken i Sverige och var den dominerande metoden för planglasframställning fram till mitten av 1800-talet, då maskinella tillverkningsmetoder tog över. Cylindertekniken innebar att man munblåste upp en glascylinder som sedan skars upp och plattades ut till glasrutor, vilket krävde stor hantverksskicklighet. Detta innebar att glasrutorna blev något större och tunnare än tidigare. Glaset behöll ofta sin gröna ton men blev jämnare i tjocklek med fler små bubblor och färgskiftningar som ger epokens fönster en unik charm.
Cylindertekniken markerade en övergångsperiod i svensk glashistoria från ett hantverksmässigt arv till en mer effektiv och kontrollerad produktion. De svenska glasbruken, starkt influerade av tysk och nederländsk glastradition, var vid den här tiden redan väletablerade, ofta belägna i skogsrika områden med tillgång till sand, kalk och träkol vilket var nödvändiga råvaror för glastillverkning.
I dagens byggnadsvård och renoveringsprojekt av äldre byggnader från 1700-talet är munblåst fönsterglas ett självklart val för den som vill bevara och lyfta fram byggnadens historiska karaktär. I nya byggnader och byggprojekt skapar munblåst fönsterglas en levande yta utan att kompromissa med varken kvalitet eller skönhet.
Munblåst, grönt fönsterglas tillverkat enligt traditionell cylinderteknik från 1700-talet. Varje glasruta är unik och bär de typiska kännetecknen med ojämnheter, små luftblåsor och andra skiftningar och särdrag som är typiskt för hantverksmässigt munblåst glas. Glasets gröna ton är typisk för 1700-talets fönsterglas. De naturliga järnföroreningarna i sanden som användes vid den tidens glastillverkning gav glasmassan dess karakteristiska gröna färg, vilket idag utgör ett tydligt kännetecken för glas från denna period.
På 1700- talet började cylindertekniken användas i glasbruken i Sverige och var den dominerande metoden för planglasframställning fram till mitten av 1800-talet, då maskinella tillverkningsmetoder tog över. Cylindertekniken innebar att man munblåste upp en glascylinder som sedan skars upp och plattades ut till glasrutor, vilket krävde stor hantverksskicklighet. Detta innebar att glasrutorna blev något större och tunnare än tidigare. Glaset behöll ofta sin gröna ton men blev jämnare i tjocklek med fler små bubblor och färgskiftningar som ger epokens fönster en unik charm.
Cylindertekniken markerade en övergångsperiod i svensk glashistoria från ett hantverksmässigt arv till en mer effektiv och kontrollerad produktion. De svenska glasbruken, starkt influerade av tysk och nederländsk glastradition, var vid den här tiden redan väletablerade, ofta belägna i skogsrika områden med tillgång till sand, kalk och träkol vilket var nödvändiga råvaror för glastillverkning.
I dagens byggnadsvård och renoveringsprojekt av äldre byggnader från 1700-talet är munblåst fönsterglas ett självklart val för den som vill bevara och lyfta fram byggnadens historiska karaktär. I nya byggnader och byggprojekt skapar munblåst fönsterglas en levande yta utan att kompromissa med varken kvalitet eller skönhet.
Tjocklek: 1.8-2.8 mm.
Munblåst, grönt fönsterglas tillverkat enligt traditionell cylinderteknik från 1700-talet. Varje glasruta är unik och bär de typiska kännetecknen med ojämnheter, små luftblåsor och andra skiftningar och särdrag som är typiskt för hantverksmässigt munblåst glas. Glasets gröna ton är typisk för 1700-talets fönsterglas. De naturliga järnföroreningarna i sanden som användes vid den tidens glastillverkning gav glasmassan dess karakteristiska gröna färg, vilket idag utgör ett tydligt kännetecken för glas från denna period.
På 1700- talet började cylindertekniken användas i glasbruken i Sverige och var den dominerande metoden för planglasframställning fram till mitten av 1800-talet, då maskinella tillverkningsmetoder tog över. Cylindertekniken innebar att man munblåste upp en glascylinder som sedan skars upp och plattades ut till glasrutor, vilket krävde stor hantverksskicklighet. Detta innebar att glasrutorna blev något större och tunnare än tidigare. Glaset behöll ofta sin gröna ton men blev jämnare i tjocklek med fler små bubblor och färgskiftningar som ger epokens fönster en unik charm.
Cylindertekniken markerade en övergångsperiod i svensk glashistoria från ett hantverksmässigt arv till en mer effektiv och kontrollerad produktion. De svenska glasbruken, starkt influerade av tysk och nederländsk glastradition, var vid den här tiden redan väletablerade, ofta belägna i skogsrika områden med tillgång till sand, kalk och träkol vilket var nödvändiga råvaror för glastillverkning.
I dagens byggnadsvård och renoveringsprojekt av äldre byggnader från 1700-talet är munblåst fönsterglas ett självklart val för den som vill bevara och lyfta fram byggnadens historiska karaktär. I nya byggnader och byggprojekt skapar munblåst fönsterglas en levande yta utan att kompromissa med varken kvalitet eller skönhet.
Tjocklek: 1.8-2.8 mm.
Munblåst, grönt fönsterglas tillverkat enligt traditionell cylinderteknik från 1700-talet. Varje glasruta är unik och bär de typiska kännetecknen med ojämnheter, små luftblåsor och andra skiftningar och särdrag som är typiskt för hantverksmässigt munblåst glas. Glasets gröna ton är typisk för 1700-talets fönsterglas. De naturliga järnföroreningarna i sanden som användes vid den tidens glastillverkning gav glasmassan dess karakteristiska gröna färg, vilket idag utgör ett tydligt kännetecken för glas från denna period.
På 1700- talet började cylindertekniken användas i glasbruken i Sverige och var den dominerande metoden för planglasframställning fram till mitten av 1800-talet, då maskinella tillverkningsmetoder tog över. Cylindertekniken innebar att man munblåste upp en glascylinder som sedan skars upp och plattades ut till glasrutor, vilket krävde stor hantverksskicklighet. Detta innebar att glasrutorna blev något större och tunnare än tidigare. Glaset behöll ofta sin gröna ton men blev jämnare i tjocklek med fler små bubblor och färgskiftningar som ger epokens fönster en unik charm.
Cylindertekniken markerade en övergångsperiod i svensk glashistoria från ett hantverksmässigt arv till en mer effektiv och kontrollerad produktion. De svenska glasbruken, starkt influerade av tysk och nederländsk glastradition, var vid den här tiden redan väletablerade, ofta belägna i skogsrika områden med tillgång till sand, kalk och träkol vilket var nödvändiga råvaror för glastillverkning.
I dagens byggnadsvård och renoveringsprojekt av äldre byggnader från 1700-talet är munblåst fönsterglas ett självklart val för den som vill bevara och lyfta fram byggnadens historiska karaktär. I nya byggnader och byggprojekt skapar munblåst fönsterglas en levande yta utan att kompromissa med varken kvalitet eller skönhet.
Tjocklek: 1.8-2.8 mm.
Det finns inga recensioner än.
Recensioner
Det finns inga recensioner än.