Det ovanliga med den här gardinen är det diskreta färginslaget i form av tunna, stora rutor som omgärdar grupper av ”myggtjällsfönster” i mönstret. Det gör gardinen till väldigt modern, samtidigt väldigt traditionell. Myggtjällsgardiner brukar nämligen oftast vara enfärgat vita. En annan ovanlighet är att den är så smal, endast 65 centimeter, som en modern panelgardin, vilket också gör att den till bredden fortfarande känns väldigt aktuell. Så kallade panelgardiner kan ju hängas helt släta, så att mönstret framträder, men utan att gardinerna skymmer utsikten. Sammantaget blir ”Thea” en passande gardin både för de små fönstren i torpet som för de stora i stan. Den smala bredden gör att gardinen dessutom lätt kan nålas upp som kappa på en gardinbräda, gärna draperad, eftersom de snygga stadkanterna då inte ens behöver fållas.

Thea Olssons (1902-1993) var enda dotter i bergsmansgården Gästgivarns i Wall, som är en av de bäst bevarade bergsmansgårdarna i Torsåkerstrakten i Gästrikland. Hon efterlämnade vid sin död en mängd värdefullt lösöre, som gick på auktion, eftersom hon saknade familj, men en stor mängd ”värdelösa” saker blev däremot kvar på gården, bland annat denna gardin, som hon säkerligen vävt själv.

Thea Olsson och hennes mor Ida var kända för att vara duktiga på att handarbeta. Det här gardinmönstret är ett icke tidsbundet mönster, som torde ha lämnat vävstolen någon gång mellan 1920 och 1940.