För det stora flertalet i Sverige blev krukväxter en realitet först i slutet av 1800-talet. Blommorna planterades då i handdrejade, oftast oglaserade krukor av rödlera, med en rund kavelliknande mynningskant. Sådana krukor finns sedan länge i Gysinges sortiment, både oglaserade och glaserade.

Den förmögnare delen av Sveriges befolkning hade däremot krukväxter redan i början av 1800-talet.

I borgerskapets och herrgårdarnas finrum fanns ofta glaserade blomkrukor, gärna med klassicistisk dekor i relief i form av girlanger, lejonansikten eller skulpterade kvinnoansikten.

Den dominerande ytbehandlingen var rinnande grön glasyr och likheten med kakelugnarna från 1700-talet är slående; samma grova hantverk, samma rinnande glasyr.

Möjligen drejades också dessa blomkrukor av  samma krukmakare som gjorde kakelugnar. Det kraftiga brämet och de tidstypiska lejonmaskaronerna daterar Gysinges ”lejonkruka” till 1800-talets början.

Ursprungskrukan kommer från Mälardalen, vilket bland annat avslöjas av att den är tillverkad av en grov gulbrännande lera (i andra trakter brukar lergodset bli rött efter bränning). Modellen kommer från en större gård utanför Sigtuna. Krukan är bara en i en större uppsättning och alla har fått hål borrade i botten i efterhand, vilket tyder på att de under någon period placerats utomhus som terrassurnor.

Det är osäkert om man planterat direkt i dessa krukor, eller om de varit ämnade till det som på den tiden kallades ytterfoder, det vill säga ytterkrukor.