Tapetprov 50 cm.

Tidstypisk tapet från andra halvan av 1800-talet med elegant medaljongmönster i enfärgstryck. Tapeten fanns i starkt ultramarinblå färg mot beige bakgrund i Nästgårdshusets nedre sal i Gysinge, förmodligen uppsatt år 1887. Den nya kulören – brunt – är en annan tidstypisk variant av ett enfärgstryck från tiden. Tapeten är tryckt i den gamla limfärgstekniken på olackat papper och tapeten har därför en unik lyster och tunnhet som inte finns att få i andra tapettryck. I gengäld är en olackad tapet något, men bara något, ömtåligare i tapetseringsarbetet.

”Farstun” är en typisk hälsingsk schablontapet från första hälften av 1800-talet.

Epoken kallas i Sverige för Karl Johantiden och hade en förkärlek för sidenimiterande mönster i sobra kulörer. Men ytterst få hade råd med sådana sidentapeter. De flesta fick nöja sig med imitationer, oftast i form av schablonmålade mönster i limfärg på lumppapper.

Mellanskiktet av befolkningen, präster och borgare, kunde heller inte kosta på sig dyrbar sidendamast, utan vände sig istället till lokala målare som blev mästare på att härma tygmönster med hjälp av schabloner och sidenliknande kulörer. Bönderna slutligen tog också till sig modet med sidentapeter, men översatte tapetmönstren till klara allmogefärger.

Vi har hittat denna tapet i flera bondgårdar i Järvsötrakten där färgställningen blått, grått, rött är den vanligaste och den tapet som mest knyter an till böndernas traditionella färger. De mer dämpade färgställningarna i katalogen är däremot mer typiska för 1800-talet och Karl Johantiden.

Schablontapeter kombineras nästan alltid med en enfärgad bröstpanel upp till fönsterhöjd, av trä eller av grålumppapp. Det gör att rummen blir lugna och får harmoniska proportioner, även om tapetmönstren råkar vara vilda och färggranna.

När vi i samband med restaurering av ett av förmaken på Wirums Säteri i Småland hittade den första flagan av tapeten ”Förmaket”, trodde vi att vi fyndat en riktig 1700-talstapet. Det diagonalrutiga mönstret med en liten blomkvist i varje ruta andas nämligen mycket typisk rokoko. Den flammiga grå limfärgsbottnen ger därtill en otvetydig känsla av handtryck. Allt i vår 1700-talsteori stämde – ända tills vi hittade flaga nummer två och såg att mönstret var tryckt på cellulosapapper och inte på papper av tyglump, som det borde ha varit om det varit äkta 1700-tal. Tapetpapperet visade sig dessutom vara gjord på rulle, inte på hopklistrade pappersark, på 1700-talsvis. Idag vet vi bättre. ”Förmaket” är en tapet från omkring 1860, men av en lågmäld, elegant diagonalmönstrad typ som alltså blev populär redan 100 år tidigare – och alltjämt är en av tapettryckarkonstens favoritmönster. Det som skiljer Gysinges tapet från andra nytryck är det ojämna, hantverksmässiga intrycket och den skiftande bottenfärgen. Tidig maskintryckarkonst, skulle man kunna definiera tapeten som.