Gysinges kakelugn är en handgjord replik av en 1700-talsugn, med alla de kännetecken som är speciella för en sådan. Modellen är typisk för tiden 1740-1800 och den gröna blyglasyren är också från samma epok. Tillverkningen av ugnen är på alla sätt ett unikt projekt. Ugnen skiljer sig nämligen inte på någon punkt från en äkta 1700-talsugn! Det här är alltså ingen kopia på en 1700-talsugn, det ÄR en 1700-tals ugn, men tillverkad i början av 2000-talet. Den hantverksmässiga tillverkningen sker på ett svenskt tegelbruk med obruten tradition från 1700-talet och ugnen tillverkas exklusivt för Gysinge 

Tidstypiska detaljer i övrigt är t ex det insvängda krönet, de avfasade hörnen, eldstadsluckan och spjälltenen av smitt järn och fotställningen med barockfötter av handsvarvad björk. Den handgjorda fotställningen har handsvarvade ben av senbarockmodell, en form som var förhärskande både under barock- och rokokotid. En tidstypisk kulör på fotställningen är grått.  I slutet av 1700-talet blev gustavianska ben allt vanligare.

Tyvärr är dessa fotställningar i trä inte längre tillåtna vid eldning i kakelugnar ur brandsäkerhetssynpunkt. Istället kan ugnen komplettaras med en rak avslutning i kakel mot golvet liknande senare ugnar.

Andra intressanta detaljer är t ex att kaklen inte är inslipade – och skall heller inte slipas in. Ugnen saknar synliga sotluckor och sotas med sotstenar. Många andra särdrag är också utmärkande för 1700-talet och det är därför viktigt att ugnen sätts upp av en kakelugnsmakare med vana att mura upp ugnar från den tiden. Vi hjälper gärna till och rekommenderar lämplig person. Det finns också speciallitteratur i ämnet att hämta mer information ifrån. En praktisk bok som vi rekommenderar är "Värmen i gamla hus" av Göran Gudmundsson.  

Ugnen levereras i en flat grundmodell med 60 kakel, avsedd att sättas upp på rak vägg. Samma modell kan också lätt modifieras och placeras i hörn. Då blir ugnen ett halvt kakel grundare, utan att det generösa eldstadsdjupet därför påverkas. Själva eldstadsöppningen mäter i höjd 37,5 cm, bredd 31,5 cm och djupet muras normalt till cirka 45 centimeter. Ved upp till 40 centimeters längd kan alltså rekommenderas.

Den rektangulära grundmodellen kan fås i flera utföranden till exempel en djupare variant cirka 61 cm djup, men även högre ugnar kan beställas. Önskas standardugnen till exempel ett kakelvarv högre , motsvarar cirka 30 cm ytterligare på höjden.

Ugnen kan också göras kortare, bredare osv, allt enligt önskemål och enligt kakelugnsmakarens skicklighet och fantasi. Tillverkning av extrakakel kan också offereras.

Runda ugnar tillverkas också på beställning. De som har störst diameter är cirka 77 cm men är i övrigt lika höga som den flata standardugnen. Priset är dock detsamma.

Lermjöl skall blandas med mursand (lermjöl och mursand ingår ej). Blanda 1 del lera och 3 delar sand. Sanden kallas mursand och har en kornstorlek på 0 - 3 mm. Det gula eldfasta teglet används till eldstadens botten, sidor och bakvägg. Det tunna teglet används till skiljetungor och om man vill kan man också fodra kaklet med det tunna teglet. En erfaren murare löser dessa frågor. Det tjocka teglet är för ugnens bakvägg.

På varje kakel finns en märkning som talar om var kaklet hör hemma (jfr skiss). De märkta delarna utgör en komplett ugn för flat vägg. Vill man sätta upp ugnen i hörn får man alltså ta ifrån och dela vissa bitar. Det är alltid nödvändigt att först lägga ut hela ugnen enligt märkningen, dels för att kontrollera att alla bitar finns med, del för att få en uppfattning om hur kaklen förhåller sig i förhållande till den färdiga ugnen! Vissa kakel är specialkakel, t ex de som skall utgöra hyllplanet. Dessa måste delas innan de sätts upp. Allt sådant är självklarheter för en riktig kakelugnsmakare. Fotställningen har två lösa svarvade fötter för att själv monteras på plats efter lamplig placering. Mittelbandets framsida består av två st hörn och två profilerade kakel (inte tre som på bilderna nedan), däremot samma profilerade kakel under krönet består av tre bitar. Dessa kapas in på plats.

Kakelugnen placeras på ett stabilt underlag, enligt gälland brandskyddsnorm. Ytskiktet utgörs lämpligen av kalkstensplattor eller golvtegel.  Om detta och hur om hur man ”osynligt” kan bygga upp ett bärande fundament kan man läsa mer i boken ”Värmen i gamla hus”.