Någon kallade roslagsmahogny för »världens bästa träolja« och vi kan bara hålla med. Ingen produkt lämpar sig bättre för verandagolv, bryggor, bänkar, ja allt trä som står ute året runt, i regn och rusk.

Fördelen med roslagsmahogny jämfört med ren tjära är att den inte klibbar. Många menar också att doften av sommar hör till argumenten. Att den fungerar både på högkvalitativt och kådrikt virke, liksom på tryckimpregnerat och snabbvuxet, talar också för valet av roslagsmahogny.

Det klassiska receptet på roslagsmahogny för en smetfri, vattenavstötande behandling av verandagolv, trätrall, trappor, dörrar, bryggor, träbåtar och andra ytor man gärna kommer i direktkontakt med lyder:

1 del trätjära (100 % ren trätjära) + 1 del kokt linolja + 1 del balsamterpentin.

Denna tjärfärg, som torkar på ett par dagar till ett par veckor, kan även brytas med torrpigment eller färdig linoljefärg till andra nyanser än den naturligt bruna. Färdig roslagsmahogny finns också att köpa i Gysinge, både naturfärgad brun och kimrökssvart.

1. Borsta ren ytan från damm och smuts. 
2. Rör om ordentligt i burken så att eventuellt pigment blandas. Måla flödigt.
3. Fördela lösningen efter ett par timmar om det finns fläckar på grund av ojämn sugning. Låt torka ett par dygn. 

Tänk på att roslagsmahogny innehåller tjära. Sörj därför för skydd mot stänk och tänk på att en yta behandlad med roslagsmahogny inte kan målas om med andra färgtyper senare. 

Trätjära har säkerligen minst tusenårig tradition som ytbehandling. Den har funnits kvar till våra dagar mest på kyrkor av spån eller bräder - de norska stavkyrkorna är ett lysande exempel, men även på öländska väderkvarnar och norrländska klockstaplar. Samtidigt har det stått en öppen tjärtunna i varje enkelt hem - åtminstone på landet. För den svarta trätjäran användes förr i tiden till ytbehandling av allt från körredskap till skorstenar och hästhovar.

En speciell form av trätjära är roslagsmahogny, en blandning av tjära, linolja, terpentin och kimrök och som brukades på ytor som man ville ha tjärade och motståndskraftiga mot fukt och väderangrepp, men samtidigt kladdfria.

1. Borsta rent ytan från damm och smuts.
2. Om det är gammal träyta – spika till gammal spik och ta bort andra vassa föremål.
3. Skrapa bort gammal krackelerad tjära. Detta går bäst att göra när ytan är solvarm.
4. Vid nytjärning – värm tjäran i vattenbad till tunn konsistens så att den tränger in och impregnerar virket. Det går också att använda en termostatstyrd, oljevärmare, Ställ temperaturen på 60 – 70°C, så blir tjäran lättflytande.
5. Arbetet bör utföras på våren eller försommaren när virket är som torrast och vädret varmt. Behandlingen bör upprepas på hösten i sval men torr väderlek. Det gör inte så mycket om tjäran då är något kallare och tjockare, och ger en aningen mer täckande yta. Den feta ytan utgör tjärans verkliga skydd av träet.
6. Den klassiska penseln för tjärning är hornsuggan, men en vanlig lackpensel går också bra.
Den klassiska rengöringen av händer är faktiskt smör, eftersom fettet löser upp tjäran, men linoljesåpa är lika effektivt och känns nog mer naturligt för de flesta.
7. Smörj in händerna med såpan. Skölj därefter. Observera att oljevärmaren blir sannolikt aldrig helt ren igen och bör endast användas till tjära fortsättningsvis.

Ren trätjära är närmast gulbrun till kulören, men brukar ändå gå att bryta med färgpigment till andra nyanser. En vanlig variant på brädtak och tak av kyrkspån var förr »rödtjära«. Den tillreddes genom att tjäran blandades med ljust rödfärgspigment. Ett, till ett par kilo pigment, tillsattes till ca 8 kilo trätjära. Välj så ljust pigment som möjligt, eftersom tjäran i sig dämpar kulören.

En mycket vanlig färg på uthusens och ekonomibyggnadernas knutar, vindskivor och portar var förr »svarttjära«. Tjäran svärtades då med kimrök. Det gamla receptet lyder: 5-10 kg kimrök i 200 liter trätjära. Kimröken rörs med fördel först ut till en pasta i lite terpentin, annars finns risk för att tjäran blir grynig. Översatt till mindre mängd går det alltså åt 25 g kimrök till 1 liter trätjära.