För det stora flertalet i Sverige blev krukväxter en realitet först i slutet av 1800-talet. Blommorna planterades då i handdrejade, oftast oglaserade krukor av rödlera, med en rund kavelliknande mynningskant. Sådana krukor finns sedan länge i Gysinges sortiment.

Den förmögnare delen av Sveriges befolkning hade däremot krukväxter redan i början av 1800-talet. I borgerskapets och herrgårdarnas finrum fanns ofta glaserade blomkrukor, gärna med klassicistisk dekor i relief i form av girlanger, lejonansikten eller skulpterade kvinnoansikten.

Den dominerande ytbehandlingen var rinnande grön glasyr och likheten med kakelugnarna från 1700-talet är slående; samma grova hantverk, samma rinnande glasyr.

Möjligen drejades också dessa blomkrukor av samma krukmakare som gjorde kakelugnar. Det kraftiga brämet och de tidstypiska lejonmaskaronerna daterar Gysinges ”lejonkruka” till 1800-talets början.

Ursprungskrukan kommer från Mälardalen och modellen kommer från en större gård utanför Sigtuna. Krukan är bara en i en större uppsättning och alla har fått hål borrade i botten i efterhand, vilket tyder på att de under någon period placerats utomhus som terrassurnor.

Det är osäkert om man planterat direkt i dessa krukor, eller om de varit ämnade till det som på den tiden kallades ytterfoder, det vill säga ytterkrukor. Plantering direkt i krukan rekommenderas ej.