Tjockt, kraftigt och skimrande
Alla våra kakelmodeller är tjocka och kraftiga med en levande yta. Tillverkat för hand och bränt i gamla ugnar. Glaseringen är också gjord för hand. Glaseringen gör ytan levande och skimrande. En större yta kaklad med vårt kakel ger därför samma skimrande yta som en gammal handslagen kakelugn.
Det vanligaste kaklet vid sekelskiftet och fram till 1930-talet var tjocka plattor med fasade kanter. Det fanns i olika mått, från små plattor till relativt stora, från kvadratiska plattor till rektangulära. Vårt fasade kakel Metro 10 x 20 cm är en av de modeller som salufördes över hela Europa fram till åtminstone 30-talet. Vill du gå på en mer svensk variant bör du välja »Gysingekakel«. En modell från omkring 1900, men som också har alla tillbehör i form av halvplattor, lister och bårder, så att du kan få en helhet av kaklingen.Kvadratiskt, vitt kakel, utan avfasade kanter, verkar ha varit ovanligare och till och med lite exklusivare. Kaklet »Prinsen« är ett sådant. Det släta standardkaklet slog igenom med funkisen på 1930-talet. Till funkistidens kakel kom också flera varianter kantplattor med avrundade kanter.
Ett fasat kakel för badrum och kök av en modell som var vanlig i Sverige i slutet av 1800-talet och till i början av 1900-talet. Flera svenska kakeltillverkare fanns vid tiden, bland andra Ekeby bruk i Uppsala. Det som skiljer det svenska kaklet från de internationella modellerna är att svenska plattor oftast är kvadratiska och inte rektangulära och att kaklet finns i så många delar, bland annat halvkakel, bårder och lister, så att man kan åstadkomma en helkomponerad uppsättning.
I riktigt påkostade sammanhang kunde det redan vid sekelskiftet 1900 finnas helkaklade rum, det vill säga rum kaklade från golv till tak. Exempel på sådana rum är köket i Hallwylska palatset i Stockholm och köket på Waldemarsudde, det som kallas »Prinsens kök«. Gysinge har nu tagit fram kakel efter dessa gamla förebilder. Kaklet går utmärkt att kombinera med våra bårder, eller med vår kakelbröstlist om man vill ha en tidstypisk avlutning av plattsättningen.
Vitt kakel med fasade kanter efter allmän europeisk modell från sekelskiftet 1900. Kraftiga plattor med levande glasyr. Modellen var vanlig i tunnelbanestationerna i Paris och London vid sekelskiftet.
Plattorna sätts i halvförband, det vill säga att de plattorna förskjuts hela tiden med halva sin bredd i förhållande till nästa skift. Starta vartannat skift med ett halvkakel. Kakelbård och bröstlist förskjuts på samma sätt. Bröstlisten kan geras i hörnen. Sätt kaklet med så lite fog som möjligt, liten fog förstärker effekten av de fasade kanterna. Använd vit fog.