Vävspända väggar var vanliga i många hus ända till slutet av 1800-talet. Genom attspänna väven kunde man få en slät yta som blev mindre känslig för timmerstommens rörelser än puts eller papper. Till en början var väven ofta av grovt och tätt linne, ibland bestod den till och med av återanvända sängkläder som sytts samman i smala våder. Väven ströks med limvatten och målades med limfärg. Ibland makulerades väven med lumppapper i rutor som underlag för dekorationsmåleri eller schablonmålning. I förmögnare hus glättades ibland limfärgen med pimpsten och användes som underlag för måleri med linoljefärg.

Efter 1800-talets mitt ersattes ofta linneväven av juteväv. Då blev det också vanligt att man makulerade väven med tunt papper för att få en ännu slätare yta. En speciellt tunn och gles juteväv avsedd som underlag för tapeter blev också vanlig vid denna tid.

Väven kunde spännas på en ram av träribbor, vanligt i högreståndsmiljö redan på 1700-talet. Där var det också vanligt med vävspända tak. I enklare hem spikades däremot väven direkt på väggarna, oftast kombinerat med tak av limfärgsmålade bräder.

Timmervägg, plankvägg, väggar av råspont eller annat fast material som tål att spika i - och där spiken sitter fast även när väven spänner sig. Väven blir nästan lika spänd som ett trumskinn när arbetet är klart.

Väven kan användas i sin fulla bredd och bildar då en helt slät yta utan synliga sömmar. Vill man däremot ha ett mer gammaldags utseende, alltså väv i våder, bör man handsy lodräta sömmar med cirka en meters mellanrum innan man sätter upp vävstycket på väggen. 

1. Drag ut en tråd där sömmen skall sitta, vik väven i den utdragna trådens riktning, gör en fåll på ett par centimeters bredd på vävens baksida och tråckla med centimeterstora stygn. Använd den utdragna jutetråden som sytråd.

2. Plocka försiktigt bort taklist, fönster- och dörrfoder m m. Spikningen av väven skall helst döljas bakom dessa.

3. Rensa väggen från gammal spik och andra vassa föremål. Bila bort utstickande ojämnheter i underlaget som annars kommer att kunna orsaka bulor och veck eller göra att den färdigspända väven stramar. Använd rätbräda för att se om väggen är rak. Vissa stora deformationer bör accepteras. Det gör att väggen ser gammal och autentisk ut.

4. Se till att det finns ett fast underlag att spika i, upptill, nertill och i hörnen. Komplettera därför med lister och iläggningar för att fylla ut underlaget så att det blir planare. obs! Allt underlag som du spikar i måste sitta rejält fast, annars lossnar det när väven spänner sig. Om du spänner ett vävtak ska du alltid se till att väven går fri från underlaget. Därför spikar du en ram av lister på ca 1”x3” först. När du vävspänner väggar däremot ska väven vara så nära väggen som möjligt, annars kan den bli »krockskadad« och bucklig om du t ex råkar stöta till den med en armbåge, eller trycka till den med en möbel.

5. Gör en gles »spikram« av 1” nubb runt hela väggen. Slå in en spik var 6-7:e centimeter upptill, nertill och på sidorna. Slå inte spiken i botten. Den skall sticka ut så mycket att du kan häkta fast väven på den senare. Mät upp väven genom att bre ut den på golvet framför väggen, centrera den och klipp till den när den täcker hela väggytan. Klipp till den så att det blir cirka en decimeter väv över åt alla håll. 

6. Häng först upp väven i mitten. Fäst den genom att trycka den över den första spikskallen. Grovjustera i höjd- och sidled och se till att tygstycket räcker till åt alla håll. Tryck fast vävn först vid de lodräta handsydda sömmarna. Börja sedan från mitten av tyget och arbeta utåt. Fäst bara överkanten först. När momentet är klart skall väven hänga som en slak, jämnt fördelad ridå över väggen.

7. Fäst sedan väven på motsvarande sätt i nederkant. Börja igen vid de lodräta sömmarna och se till att de hamnar någorlunda i lod. Fäst därefter väven i de övriga spikarna. Man skall spänna med kraft, utan att därför dra sönder väven i kanterna. Hela väggytan skall sitta som ett halvslakt trumskinn när momentet är klart. 

8. Spänn därefter kortsidorna på samma
sätt. Fäst först väven i en spik på ena sidan, därefter i motsvarande höjd mitt emot o s v.-
Arbeta kors- och kryssvis för att motverka- att väven blir sned. Håll ögonen på sömmarna så att de håller sig lodräta hela tiden. När momentet är klart sitter väven väl spänd på väggen och inga slappa partier finns kvar.

9. Slå in spikarna i »spikramen« en efter en.

10. Spika en spikremsa av papp över de spikar som håller fast väven. Spikskallarna skall täckas av denna. Spika remsan med samma mellanrum, ca 6-7 centimeter mellan spikarna. Spikremsans spik skall hamna mitt emellan de spikar som håller väven. När momentet är klart skall väven vara spänd, men ännu inte som ett hårt trumskinn. Så spänd blir den först efter limvattningen.

11. Sätt tillbaka taklist, fönster- och dörrfoder m m som du plockade bort under punkt 1.

12. Hörn kan lätt bli buckliga och ojämna. Om du planerar att klistra papp utanpå väven - att makulera den - kommer ojämnheterna att trollas bort då. Skall däremot vävytan vara synlig och målas på, kan det finnas anledning att spika trekantslister eller andra lister i hörnen för att få dem raka och snygga.

13. Nu är det dags att limvattna väven, en nödvändig förberedelse om du tänker måla den med lim- eller linoljefärg. Ämnar du däremot makulera väven, klistra papp i ark eller i våder direkt på den obehandlade ytan behövs ingen speciell grundning. Då följer du istället samma råd som i beskrivningen för tapetsering med grålumppapp.

Enkel recept på limvatten:

0.5 L tapetklister i 4.5 L vatten. Rör om. Färdig att användas.

• Oklistrad juteväv. Finns på metervara.

• Nubbremsor. Räkna åtgången efter
längden runt varje vägg + runt varje
fönster + runt kakelugn eller dylikt. 

• 25 mm specialnubb. Ca 34 st per meter nubbremsa.

• Tråd till att sy väven i våder.
Dra tråden ur tyget.

• Stoppnål.

• Sax.

• Dekorationshammare. Gysinges stifthammare är perfekt.