Hos våra snickare runt Gysinge har det varit heltyst i flera år nu. Inga ljud från dånande plan- och rikthyvlar. Inga skrikande kuttrar. Putsmaskinerna har stått och samlat damm. Det har inte funnits anledning att använda dem, för maskinjobben har ersatts av bänkjobb. Elförbrukningen har gått ner till nästan noll.

Vad är det då som hänt? Jo, Gysinge har tagit fram en kollektion möbler. Riktigt hantverk! Handhyvlat istället för maskinhyvlat, skuret istället för fräst, sicklat istället för slipat med sandpapper. Därav tystnaden. Sådana här kvaliteter har du aldrig skådat tidigare – om du inte råkar vara född på 1700-talet förstås. Vi vet att vi passerat ytterligare en milstolpe genom vår nya möbelkollektion.

Men hur ska vi få dig att förstå att du inte kan leva utan de här möblerna? Att de här stolarna och borden inte bara sätter guldkant på din bouppteckning, utan att de också gör vardagen rikare, vackrare och faktiskt – bekvämare! Den som bor bra, mår också bra.

Gustaviansk stol av matsalstyp av en modell som var vanlig under 1780-1790-talet. Originalet till stolen är ett arbete av stolmakaren Melchior Lundberg d. ä. som blev mästare i Stockholm 1775 och anses vara den främste av alla stolmakare. Stolen har många karakteristiska detaljer. Den rektangulära ryggen, den genombrutna balusterbrickan med sitt »nyckelhål« förekommer redan under rokokotid. Den raka nedre delen av brickan berättar att stolen måste vara från den gustavianska epoken, som hade en svaghet för mer raka och strikta former jämfört med rokokon. En extra elegant detalj är de svagt trumpetformade frambenen och den extremt välskurna druvklasen på ryggens krön. Stolen är, både som original och kopia, ett stycke unik svensk hantverkshistoria. Vi vågar påstå att det inte finns en mer välgjord stol i Sverige över huvud taget! Då som nu! Stolen är helt handgjord utan några som helst förenklingar. Ingen fyrkantig del är rak. Alla delar är formade och svänger, böjer eller tunnar ut sig åt något håll. Alla svarvningar är gjorda för hand enligt den så kallade skär-svarvmetoden. All hyvling, även på de svängda och buktande partierna, är utförd helt för hand. Bakbenen är gjorda i ett enda stycke (!), det vill säga den svarvade delen är inte intappad och hoplimmad med den fyrkantiga stolpen (som annars på så kallade 1700-talskopior). Det gör att kraven på snickerivirket i en sådan här stol är extremt högt, både vad gäller kvalitet och grovlek. Stolen är naturligtvis hopsatt med handtäljd träplugg och limmad med animaliskt lim. Stolar av den här kvalitén var ofta målade marmorvita (ca 2% grön umbra), eller ljust ekgula (ca 15 % ockragul). I vår utställning har vi även målat upp någon stol i mahognyfärg (100% engelskt rött) en vanlig kulör i slutet av 1700-talet. Sitsarna kläddes vanligtvis med svart skinn eller svart linoljefärgsmålad linneväv. 

Denna sengustavianska stol hittades trasig i lagret när Bertil Karlssons antikaffär i Gamla Gefle bytte ägare på 1980-talet. Stolen torde vara tillverkad runt år 1800 och är ovanligt enkel med sina fyrkantiga framben – normalt är de svarvade – och med skinnimiterande träsits. Samtidigt är få Bellmansstolar – modellen brukar kallas så – så enkelt elegant som just denna. Originalstolen var målad med mahognyimiterade engelskt röd linoljefärg och med svart sits. Lika vanligt var grå stolar med svarta sitsar. Båda varianterna finns uppmålade i Gysinge. Stolen är helt tillverkad för hand och alla ytor handhyvlade. Krysset i ryggen har en tidstypisk korsande konstruktion (jämför gärna genvägarna på andra »kopior« på marknaden) tillverkat av två hopkopplade delar, och därför oerhört hållbart. Den runda rosetten i ryggkrysset är skuren av bildhuggare. 

Stol efter en typisk sengustaviansk modell med spjälrygg, avsmalnande ben och H-kryss. Denna modell kommer från Forsa i Hälsingland och kombinerar ett stilfullt, men enkelt utseende med ovanlig skön sittkomfort. Alla ytor är handhyvlade. Alla detaljer är skurna eller hyvlade för hand. All spikning är gjord med handskuren träplugg och limningen är utförd med animaliskt lim. Spjälstolarna är oftast vitmålade, med en svag brytning med grön umbra (cirka 2%) och har svartmålade, skinnimiterande sitsar. En annan tidstypisk färgsättning är t ex engelskt rött med svart sits. En mängd varianter av tidstypiska kulörer finns uppmålade på stolarna i Gysinge. 

Korrekt benämning på denna 1700-talsfåtölj är egentligen armlänstol eller det ursprungliga franska namnet bergère. Modellen var på 1700-talet vanlig i hela Europa. Varför de hos oss ofta kallas gripsholmsfåtöljer är för att de flesta bevarade finns på just detta slott vid Mälaren, men fåtöljen som sådan var allmänt spridd i landet och på sin tid ansedd som relativt vardaglig. 

Gripsholmsfåtöljerna brukar därför inte heller vara mästarstämplade. Ända sedan 1920-talet har svenska möbelfabriker nytillverkat förenklade kopior av denna stolsmodell.  

Det tidstypiska ligger i de omsorgsfulla detaljerna, de svarvade stolparna som håller uppe armlänen och de barockformiga avslutningarna fotavslutningarna och ryggstolparna. Gripsholmsfåtöljer brukade ha lösa tagelstoppade plymåer i rygg och sits och vara klädda med allt från sidenbrokad till enkla storrutiga bomullstyger, typ Gripsholmsrutan. Målningen är alltid i linoljefärg och de vanligaste kulörerna är, enligt original, ljust ockragult (cirka 15 %) eller mot slutet av 1700-talet, ljust grön umbragrått (cirka 2%). 

Stolarna i »Gripsholmsmodell« brukar kallas stegstolar genom att ryggen i modellen påminner om en stege. Modellen kommer från kontinenten och nådde Sverige, samtidigt som fåtöljerna, vid 1700-talets mitt. Stegstolarna brukar vara vanliga i enklare rum på gods och större gårdar, men kan däremot ibland vara uppseendeväckande konstfullt målade med marmorering eller annan frihandsdekor. Till skillnad från fåtöljerna har stegstolarna sällan blivit kopierade. Det kan bero på att de flesta är lika obekväma som de ser ut. Desto angenämare för oss att presentera just denna stol, som trots sin raka uppsyn ändå är påfallande skön och sittriktig. Det finns utrymme för den som så vill att komplettera med en lös sittdyna, eller att byta ut träsitsen mot en stoppad, men för komfortens skull är det inte nödvändigt. Målningen är av tradition alltid av linoljefärg och de vanligaste kulörerna är, enligt original, ljust ockragult (cirka 15 %) eller, mot slutet av 1700-talet, ljust grön umbragrått (cirka 2%).

Vår pall fångade vi upp från ett lass med byggmaterial på väg till soptippen. Formen är av typ 1600-1700-tal, men troligen är just det här exemplaret tillverkat så sent som i början av 1900-talet. Vår originalpall var vitmålad (cirka 2% grön umbra), men originaltyget utbytt. Troligen har pallen ursprungligen varit klädd med ett enfärgat markistyg,
eller med ett oblekt linnetyg, som på bilden.

Av vår sengustavianska stol »Bertil Karlsson« har vi låtit oss inspireras till två pallar, en kort och en lång i samma stil. Lämplig som extrastol, som pall vid fotänden av sängen osv. Helt handgjord, handhyvlad och sammanfogad med träplugg. 

Skrivbord i modern bemärkelse räknar sitt ursprung i just denna typ av rokokobord, som kom till Sverige från Frankrike vid 1700-talets mitt. Det typiska består i höga, slanka ben, svängda sarger, tre lådor i framsargen och den svarta färgen. Vårt rokokoskrivbord är tillverkat av noga utvald, senvuxen fura och benen är av björk. 

Bordet är handhyvlat till alla delar och hopfogat med animaliskt lim och handskuren träplugg. Lådorna är handsinkade och beslagen av sandgjuten mässing. Lås och nyckel ingår. Bordet levereras omålat.